En filosoferar

prinsen på bild © Julia Stenman'

Ibland när man tänker tillbaka, inser man faktiskt hur mycket man har hunnit med på 15 år. Hur mycket kommer man då inte hinna med de här närmaste 15 åren? Dubbelt mer. Eftersom man mellan 0 och 6 år bara sprungit bekymmerslöst omkring och lekt. Visst, det gjorde man också fram till 10, fast i mindre skala. Skolan började vid 6 års ålder, men man insåg inte att det var ens framtid man sakta men säkert skulle börja bygga upp, bit för bit. Nu, när grundskolan är över, ångrar man nästan att man inte tog alla chanser man kunde till ett bättre betyg. Visst, jag är nöjd med mitt betyg. Och för mig betyder inte betyget så mycket i dagsläget. Jag har sluppit in till den skola jag vill, och där var det. Men ändå! Ändå känns det snopet att ha gått miste om en 10:a för att man inte varit tillräckligt aktiv på lektionerna.. Och vad ska man göra när orken tryter? Man kan inte säga ''kämpa på'', för har man ingen motivation, finns det inte heller nån kämpaglöd.

Jag beundrar min häst.

Han vet verkligen vad han vill. Själv vacklar jag mellan många beslut.
Han är konsekvent och självständig. Jag känner mig svag och utan mod.
Han älskar det han gör, och det gör jag med. Honom kan man lita på till 100 %
Med honom känner jag att jag är stark, jag har mina speciella mål som jag vill nå, och med honom känns allt möjligt. Med honom är jag JAG.

''Bättre att ha 1 vän man kan lita på till 100 % än 100 vänner man kan lita på till 1 %''
''Inget är omöjligt, bara lite svårare''

Och nu måste jag lämna honom. Vem är jag då? Det känns förjävligt. Som att lämna bort en del av sig själv.. Tankar virvlar omkring med en hastighet som gör det omöjligt, förlåt - lite svårare -, att gripa tag i dem. Jag känner mig förvirrad. Allt är ibland så svårt, och det känns som man står ensam i alla svåra beslut. I och för sig är det väl positivt, det är ju JAG som ska ta mina egna beslut, och inte låta någon annan göra det åt mig...


Ikväll vill jag hitta på något. En kompis vore kul, fast det kommer göra ont att lämna dem här i Finland när jag flyttar.. :(


Pusshej! <3>